Över tio år fram till senaste årsskiftet lyckades fyra av fem svenska aktiefonder inte slå sitt jämförelseindex. Den siffran brukar avsluta diskussionen om aktivt mot passivt. För dig som plockar egna aktier säger den ändå mindre än den ser ut att göra, eftersom en del av förvaltarnas problem är avgifter du själv inte betalar. Den statistik som faktiskt träffar aktieplockaren är en annan, och den handlar om hur avkastningen är fördelad mellan enskilda bolag.
Vad proffsen klarar, mätt på svenska fonder
S&P Dow Jones Indices publicerar två gånger om året SPIVA-rapporten för Europa, som ställer aktivt förvaltade fonder mot sina jämförelseindex. I scorecarden för helåret 2025, med data till och med 31 december 2025, underpresterade 83,04 procent av de svenska aktiefonderna mot S&P Sweden BMI räknat på tio år. På fem år var andelen 81,00 procent, på tre år 94,39 procent och på ett år 84,91 procent.
Notera att den svenska raden inte pekar stadigt åt ett håll. Andelen stiger inte jämnt med tidshorisonten här, vilket den däremot gör för de breda europafonderna i samma tabell, där siffran går från 81,83 procent på ett år till 97,02 procent på tio. Vem som ser bra ut beror alltså delvis på vilket fönster man väljer, och det är ett skäl att vara försiktig med enstaka siffror ur den här genren.
En invändning som brukar komma här är att de nedlagda fonderna gömts undan. Den håller inte mot den här rapporten. Av de 112 svenska aktiefonder som fanns när tioårsperioden började var 55,36 procent kvar vid periodens slut. Nästan hälften lades ner eller slogs ihop, och de fonderna räknas med.
Det mest talande är ändå snittet. Likaviktat gav de svenska aktiefonderna 9,53 procent per år under tioårsperioden, medan S&P Sweden BMI gav 10,89 procent. Skillnaden på 1,36 procentenheter låter försumbar. Vi räknade om den till kronor med rapportens egna snittsiffror: 100 000 kronor som följer fondsnittet växer på tio år till ungefär 248 500 kronor, samma belopp i index till ungefär 281 100 kronor. Mellanskillnaden blir omkring 32 600 kronor, alltså nära en tredjedel av det ursprungliga beloppet. Siffrorna avser perioder som slutar 31 december 2025 och kontrollerades mot rapporten 3 augusti 2026.
Men läs inte in för mycket. En fondförvaltare bär en förvaltningsavgift, ett fondbolags kostnader och in- och utflöden från andra andelsägare. Inget av det gäller dig som äger aktier direkt. SPIVA mäter en yrkeskår, inte dig.
Två grannsidor som svarar på andra frågor
Ämnet ligger nära två texter i vårt nätverk, och skillnaden är värd att göra tydlig. Finansdoktorns guide till fondsparande vänder sig till den som ännu inte köpt något och behöver veta vad en fond är, hur avgiften biter och varför tiden gör jobbet. Sparrobots genomgång av fondrobot mot indexfond vänder sig till den som redan bestämt sig för fonder och står inför valet av förvaltningsform.
Den här texten förutsätter något annat: att du äger enskilda aktier, eller överväger att göra det. Då är frågan inte vilken produkt du ska köpa. Frågan är om du har någon anledning att tro att du ser något som marknaden inte redan prissatt.
Fördelningen är problemet, inte avgiften
Den starkaste invändningen mot eget aktieplock har inget med kostnader att göra. Den handlar om hur avkastningen råkar vara fördelad mellan bolag.
I studien Long-Term Shareholder Returns: Evidence from 64,000 Global Stocks, publicerad i Financial Analysts Journal 2023, går Hendrik Bessembinder och tre medförfattare igenom 64 738 aktier världen över mellan januari 1990 och december 2020. Sverige bidrar med 1 056 aktier. Av dem slog 42,0 procent den värdeviktade marknadsavkastningen under sin livstid som noterat bolag. Knappt sex av tio gjorde det alltså inte.
Sedan kommer talet som förklarar varför. Medianaktien i det svenska materialet gav 29,9 procent i totalavkastning över hela sin livstid. Genomsnittet låg på 530 procent. Mellan medel och median ligger alltså omkring 500 procentenheter, och just den skillnaden är hela saken: ett index äger genomsnittet, medan en handplockad portfölj av naturliga skäl tenderar att hamna någonstans kring medianen.
Koncentrationen syns ännu tydligare i förmögenhetsskapandet. Av de 993 svenska bolag som ingår i författarnas beräkning står de tio bästa, alltså en procent av bolagen, för 41,96 procent av det samlade nettovärdeskapandet under perioden. De 50 bästa står för 81,14 procent. De tre allra bästa, Atlas Copco, Volvo och Investor, står ensamma för 18,39 procent av bruttovärdeskapandet. Atlas Copco skapade enligt tabellen 91 miljarder dollar i aktieägarvärde, med en dollarviktad årsavkastning på 17,26 procent.
Missar du de bolagen missar du inte marginalen. Du missar merparten av allt som hände på börsen. Det är därför indexinvesteringens argument inte i första hand är att förvaltare är dåliga, utan att svansen är så tunn att den knappt går att träffa med avsikt.
Vad privatspararnas egna resultat visar
Fonddata och aktiedata mäter olika saker och olika perioder, så de ska inte läggas ihop till en enda kurva. Men det finns en tredje sorts underlag: vad privatpersoner faktiskt fick ut av sitt eget aktieplockande.
Den mest citerade studien är Trading Is Hazardous to Your Wealth av Brad Barber och Terrance Odean, publicerad i Journal of Finance i april 2000. De följde 66 465 amerikanska hushåll hos en rabattmäklare mellan 1991 och 1996. Genomsnittshushållet fick 16,4 procent per år medan marknaden gav 17,9 procent. De hushåll som handlade mest fick 11,4 procent. Genomsnittshushållet omsatte 75 procent av sin portfölj per år.
Närmare hemma finns All Guts, No Glory av Anders Anderson, publicerad i European Financial Management 2007. Den bygger på 324 736 transaktioner utförda av 16 831 svenska sparare hos en internetmäklare mellan maj 1999 och mars 2002. Spararna hade odiversifierade portföljer och handlade aktivt, och underpresterade i snitt marknaden med omkring 8,5 procent per år. Ungefär hälften av eftersläpningen förklaras av handelskostnader.
Två reservationer hör till den siffran, och de är inte små. Perioden rymmer både IT-bubblan och kraschen efter den, och urvalet består av kunder hos en internetmäklare, alltså av människor som självvalt in sig i aktiv handel. Materialet säger något om hur aktiv handel hos svenska privatsparare slog ut kring millennieskiftet. Det säger inte att varje svensk aktiesparare ligger 8,5 procent efter varje år.
Fallet som visar att oddsen inte är en naturlag
I samma SPIVA-rapport finns en rad där varje enskild aktiv fond slog sitt index. Bland danska aktiefonder var andelen som underpresterade under 2025 exakt noll procent. Förklaringen ligger i indexet, inte i förvaltarnas skicklighet. Novo Nordisk väger mycket tungt i S&P Denmark BMI och gick svagt för andra året i rad, vilket drog ned indexet till minus 17,18 procent samtidigt som de aktiva danska fonderna i snitt gav plus 6,75 procent.
Det är en nyttig påminnelse om att ett kapitalviktat index inte är ett neutralt facit. Det är en position, och positionen är som störst i de bolag som redan vuxit sig störst. Stockholmsbörsen har samma mekanik, i mindre skala. Hur koncentration slår mot en portfölj går vi igenom i guiden om riskhantering i aktieportföljen.
Så mäter du din egen portfölj mot index
Det mesta av debatten skulle bli tystare om fler faktiskt räknade. Fyra saker avgör om jämförelsen betyder något.
- Jämför mot ett avkastningsindex. Nasdaq beskriver själv OMX Stockholm All-Share Gross Index som ett index där utdelningarna återinvesteras. Ställer du din portfölj mot ett rent prisindex jämför du dina utdelningar mot ett index utan utdelningar och vinner på fel grund. SPIVA gör detsamma: indexavkastningen i rapporten är totalavkastning.
- Räkna bort insättningar. Pengar du fört in är inte avkastning. Utan justering för in- och uttag mäter du din sparförmåga, inte dina beslut.
- Välj index efter vad du faktiskt äger. En portfölj med tyngdpunkt i svenska småbolag jämförs inte rimligt mot ett globalt storbolagsindex.
- Mät i flera år, och bestäm i förväg vad utfallet ska leda till. Ett år säger nästan ingenting. Skriv ner före mätningen vad du gör om portföljen förlorar mot index tre år i rad.
Den som vill ha ett mer utbyggt arbetssätt för uppföljningen hittar det i vår genomgång av portföljanalys.
Vad det rimligen bör leda till
Statistiken förbjuder inte eget aktieplock. Den prissätter det. Den säger att förvaltare med heltidsanalys bakom sig förlorade mot index i fyra fall av fem över tio år i Sverige, att knappt sex av tio svenska aktier aldrig slog marknaden under sin livstid, och att drygt fyra tiondelar av nettovärdeskapandet kom från tio bolag.
Slutsatsen behöver inte bli allt eller inget. Den vanligaste hållbara ordningen är ett brett innehav som bas och en avgränsad del där du plockar själv, med en uttalad metod i botten i stället för en känsla. Vad en sådan metod kan bestå av beskriver vi i genomgången av värdeinvestering, och de vanligaste alternativen finns samlade bland fem investeringsstrategier.
Vem som helst kan träffa ett av de tio bolagen. Frågan varje aktiesparare bör kunna svara på är varför just hon skulle träffa dem oftare än slumpen, och vad hon tänker göra den dag svaret visar sig vara nej.
Senast faktagranskad: 4 augusti 2026
Den här artikeln är allmän information om hur aktiestrategi fungerar, inte investeringsrådgivning. Vi lämnar inga rekommendationer om enskilda aktier. Att investera i aktier innebär en risk att förlora hela eller delar av det investerade kapitalet, och historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.